”Ondskans år” sänds i repris på Öppet arkiv from 1 december 2019 tom 31 januari 2020. De tre avsnitten sändes första gången i SVT mellan 18 februari och 4 mars 1987. Serien, som jag både har regisserat och skrivit manus till bygger på Anderz Harnings självbiografiska romaner ”Stålbadet” och ”Asfåglarna” om en ung pojkes uppväxt i ett svenskt nazisthem under andra världskriget. TV-serien tilldelades 1989 Nordvisionens pris för bästa nordiska TV-serie och visades utöver de nordiska länderna bl.a. i Australien.
Andra världskriget hade slutat drygt 40 år tidigare när ”Ondskans år” sändes första gången och när serien nu går i repris på Sveriges Televisions streamingtjänst, kan jag inte riktigt fatta att det har gått över 30 år sedan premiärsändningen, lika lite som jag då, 1987, inte riktig kunde ta in att det bara hade gått 40 år sedan krigsslutet. Trots att tiden obönhörligt tickar på och att vi tillsammans med resten av mänskligheten har blivit några år äldre, befinner vi oss idag, åter, i en ganska liknade tidskapsel som på 30 och 40-talet då nazism, högerextremism, främlingskap, judehat och allmän dårskap rådde. Nu liksom då finns det krafter som på nytt försöker utplåna vårt demokratiska system i dagens Europa som blev möjligt tack vare de milliontals människor som offrade sina liv under Andra världskriget för att vi skulle åtnjuta den frihet och demokrati vi lever i idag.
När jag 1968 kom till Sverige från Västtyskland för att arbeta som radioproducent vid Sveriges Radio Utlandsprogrammet spanska redaktionen, var jag − trots att jag inte själv hade upplevt fasorna från Andra världskriget eftersom jag föddes 1942 på Kuba – intresserad av att förstå hur det blev möjligt att nazismen och fascismen kunde lägga nästan hela Europa i ruiner. Men att här i Sverige märktes inga synliga sår av kriget. Antagligen för att Sverige förblev neutralt mot Hitlers Tyskland och inte drogs in i kriget som Norge, Danmark och Finland. Men, fanns det då nazister i Sverige? Vad gjorde de i så fall under dessa år? Eller var Sverige annorlunda?
En dag hittade jag i Sveriges Radios bibliotek, Anderz Harnings romaner ”Stålbadet” och ”Asfåglarna” och blev djup tagen av både böckerna. Vad Anderz berättade i sina självbiografiska romaner hade ingenting att göra med de idylliska bilder som jag hittills sett målats upp av ”beredskapsåren ” i massmedia, filmer och TV-serier. Harnings berättelser fick mig att engagera mig i ämnet men stötte på endast ett fåtal titlar som beskrev hur nazismen växte upp i Sverige på 30 och 40-talet.
Efter att ha träffat Anderz ett par gånger och fått hans medgivande att göra en TV-serie om hans barndom och efter över ett års forskningsarbete där jag gick genom allt material som kom i mina händer om de svenska nazisterna, tog jag kontakt med TV2-teaterns producent Jan-Ove Johnson som blev mycket intresserad av mitt programförslag. Anderz gav mig fria händer att bearbeta hans text till tv manus för ett stort projekt som till slut, i sista minuten, innan han lämnade TV2-Teatern för Dramaten, godkändes av Lars Löfgren som lämnade ansvaret vidare till den nya TV2-Teaterchefen Jackie Söderman. Både själva inspelningen av serien och sändningen kantades av dramatik med hatbrev mot huvudrollsinnehavarna skådespelarna Marika Lindström och Ingvar Hirdwall och mitt hem var satt under polisbevakning inför hotet om att spränga Nackamasten kvällen då ”Ondskans år” hade premiär den 18 februari 1987 i TV2.
Ondskans år är en TV-serie med manus och regi av Humberto López y Guerra för SVT. Serien bygger på romanerna ”Stålbadet” och ”Asfåglarna” av Anderz Harning och är en berättelse i tre delar om en ung pojkes uppväxt i ett svenskt nazisthem under andra världskriget.
TV-serien tilldelades 1989 Nordvisionens pris för bästa nordiska TV-serie.
Att Sveriges lyckades hålla sig utanför det andra världskriget är ett lyckligt faktum men också en sanning med viss modifikation. Eftergifter gjordes. Också i Sverige fanns människor, som i sina hjärtan villigt gick Europas nya herrar till möttes och drömde om de uppgifter de själva skulle få, när nazismen segrat även i vårt land. Också i många svenska hem stod Hitlers fotografi på byrån. Även i svenska trädgårdar brann bokbålen. Också i Sverige växte barn upp u sådana hem. Det är dessa barn utsatta läge regissören Humberto Lopez y Guerra vill påminna oss om med sin filmberättelse Ondskans år. En TV-serie i tre delar med en ung pojke i berättelse centrum. Han är ännu inte ens tonåring; kluven, splittrad, osäker, klämd mellan två lojaliteter. På den ena sidan föräldrarna som straffar honom, brutalt, vid mista tecken på olydnad eller tvivel. På den andra kamraterna, som i sina hem hört andra åsikter om tyskarna och kriget och som gärna tråkar honom för hans galna föräldrar. Hans misstankar om att det kan vara kamraterna som har rätt och föräldrarna fel växer under krigets gång till insikt. För Ragnar, elva år, spelad av Max Winerdal, blir livet under denna tid en fråga om att överleva, att på någon sätt ta sig igenom de onda åren fram till den fred, som ju ändå måste komma.
Intervju med Humberto López y Guerra.
F: Hur kom det sig, Humberto, att du blev intresserad av det här temat? Varifrån kom lusten att göra film om det här skamfulla perioden i svensk historia?
S: En anledning var att jag hade läst två böcker av Anders Harning, ”Stålbadet” och ”Asfåglarna”, där han berättar om sin egen barndom och uppväxt just i den här situationen med två föräldrar som är ”hängivna” nazister. Jag tog kontakt med Harning. Vi pratade och resultatet blev en idé om en kille, som inte är Andres själv, men som har varit med om någon som är ganska likartat men också mera allmängiltig.
F: Har det varit viktig för dig, i den här berättelsen om den svenska hemma-nazismen, att det i förta hand är ett barn det handlar om?
S: Ja. Barn är alltid utsatta. Och det problem som gestaltas i filmen, det finns ju fortfarande. Barn blir fortfarande indoktrinerade av sina föräldrar, som vill forma den efter eget huvud, egen mall, egna åsikter. Barnes rätt och åsikter kommer alltid i andra hand.
F: ”De 400 slagen”…
S: Jo viss. Jag var 19 år när jag såg Truffauts film. Den gjorde stark intryck på mig.
F: Andra barndomsskildringarna som blivit viktiga för dig?
S: ”Blecktrumman, förstås. Huvudpersonens olust inför hela vuxensamhället, hans behov av revolt.
F: Du talar gärna om den spanske filmregissören Luis Bunuel och du har gjort en film om författaren Fernando Arrabal. Har den traditionen på någon sätt varit av betydelse för dig som filmskapare i Sverige?
S: Ja. Jag har ju på sätt och viss fått tillgång till två kulturer, den svenska och den spanska eller latinamerikanska. Och i scener där jag måste skildra våld eller drömmar om våld, kan det nog tänkas
att jag omedvetet har tagit intryck av en spanskspråkig filtradition.
F: Hur tror du att en publik i Latinamerika, där våldet så ofta och så brutalt tränger sig på människorna i deras vardag, skulle ta emot en film som ”Ondskans år”?
S: Med ett slag igenkännande trots allt, tror jag. Visst är problemet mycket större i Latinamerika, våldet, fattigdomen osv. Men den centrala i ”Ondskans år” är känslor och tankar om uppfostran och det är problem som finns overall –inte mins i Latinamerika. Ragnar föräldrar i filmen är ju också på det hela taget alldeles vanliga människor. Och det har varit viktig för mig för trovärdighetens skull att kunna träffa den tonen hos dem.
Humberto Lopez y Guerra är född på Kuba men har bott och arbetat i Sverige seden 1968. För TV2-teaterns räkning har han också regisserat ett antal kortpjäser varav några, skrivna av Ken Andersson och Carl Zetterström, redan hunnit sändar och ytterligare några av Marienne Goldman som kommer att sändas under våren 1987
Bo Andersson,
dramaturg TV-teatern
Synopsis per avsnitt:
- Våren 1944 — med gengas, flyktingar och svensk hemmanazism. Elvaåringen Ragnar växer upp i ett hem där föräldrarna ser fram mot ett nazistiskt maktövertagande även i Sverige. Han får stryk vid minsta tecken på olydnad men beröm och presenter efter ett slagsmål med en judisk skolkamrat. Hos sin farmor möter Ragnar andra tankar och åsikter än hos föräldrarna. Karl Gerhard sjunger i radio, liksom Zarah Leander. Det är en kaotisk och motsägelsefull tid för en grabb i elvaårsåldern.
- Det har blivit sommar 1944. Ragnars nazistiska föräldrar hoppas fortfarande på tysk seger i kriget, hans farmor och hans egna kamrater tror annorlunda. I konflikten mellan föräldrar och farmor blir Ragnar, elva år, den som får betala det högsta priset. Halvt vansinnig tar modern emot nyheten om några tyska officerares försök till attentat mot Hitler. Snart hittar hon också de böcker Ragnar i smyg lånat av sin farmor, böcker av Värnlund, Martinson, Artur Lundkvist. Efter tysk förebild tänds bokbål även i familjen Carlgrens trädgård.
- Vintern 1944-45. Kriget, som nu går mot sitt slut, har skilt tidigare vänner åt och sått fiendskap mellan syskon och mellan föräldrar och barn. Ragnar, nu tolv år, kläms allt hårdare mellan barnets lust att trots allt försvara sina föräldrar och sitt eget växande tvivel, sin egen insikt. Den tyska Ardenner-offensiven misslyckas, så småningom kommer också budet om Hitlers död för egen hand i en bunker i Berlin. Ragnar blir ännu en gång måltavla för sin mors desperata bitterhet och raseri.
Medverkande:
Marika Lindström … Berit
Axel Düberg … Arne
Max Winerdahl … Ragnar, 11 år
Ingvar Hirdwall … doktor Herbert Ahlström
Per Oscarsson … godsägaren
Lars-Erik Berennet – Diplomat
Wallis Grahn … doktorinnan Ahlström
Märta Dorff … farmor
Sture Djerf Sture Djerf … Berits far
Margreth Weivers … Berits mor
Birgitte Söndergaard … Berits syster
Åke Lindman … farbror Gösta
Sture Djerf … Berits far
Charlie Elvegård
Jonnas Granström
Sven-Olof Johansson
Mikael Kalaanvaara
Eva Carlsson
Pi Lind,
Gisela Nilsson
Arne Ohlsson
Petra Strandmark
Lennart Tollén
Foto: Lasse Björne
Scenografi: Jan Bergenstråhle
Producent: Jan-Ove Jonsson
Manus och regi: Humberto López y Guerra
© Sveriges Television 1987
http://www.oppetarkiv.se/video/6075213/ondskans-ar-avsnitt-1-av-3
http://www.oppetarkiv.se/video/6075459/ondskans-ar-avsnitt-2-av-3
http://www.oppetarkiv.se/video/6075225/ondskans-ar-avsnitt-3-
”Ondskans år” recensioner (urval)
”Ondskans år” i Humberto Lopez y Guerra regi är en av de viktigaste och mest uppfordrande produktioner TV 2–teatern gjort.
Förakter för svagheter är den svarta pedagogikens drivkraft. Det är den auktoritära människans och samhällets livsnerv och källa. Nazismen är en ideologi som vilar på den svarta pedagogiken. Om detta har Alice Miller skrivit en rad epokgörande böcker.
”Ondskans år”, TV 2:s storsatsning i tre delar, är som ett skolexempel på Millers teser. I denna drabbande lågmälda filmberättelse tecknas utan åthävor hur ett barn misshalas så svårt att han försöker ta livet av sig – i ett samhälle som i grunden är uppbyggt på samma värderingar som barnets föräldrar hyllar.
I ”Ondskans år” är det Sverige 1944–45, i en nazistisk hemmiljö. Idag är det yttre formerna andra, men kärnan…?
”Ondskans år” bygger på Anderz Harning självbiografiska böcker ”Stålbadet” och ”Asfåglarna”. Efter påtryckningar från släkten Harning omarbetades manus av regissören Humberto Lopez y Guerra. Den specifika gjordes mer allmänt, den sadistiska misshandeln i böckerna tonades ned.
Resultaten har blivit en självständig och skakande filmberättelse som sätter barnet i centrum och tvärs igenom den mycket autentiska tids – och lokalfärgen frigör ett tidlöst mönster, visar misshandlingens mekanismer och resultat.
”Ondskans år” i Humberto Lopez y Guerra regi är en av de viktigaste och mest uppfordrande produktioner TV 2-teatern gjort.
Susanne Marko
Dagens Nyheter
Torsdagen den 19 februari 1987
Brutalitet utan nåd
Denna TV–berättelse om en elvaåring pojkes uppväxt i en nazistsympatiserade familj under andra världskrigets sista skede, åren 1944 – 1945, borde ses av alla svenskar.
Svenskar i alla åldrar, såväl de som är gamla nog att ha haft en barndom lik TV–seriens Ragnar och de som är jämngamla med honom –– alla angår denna sanna skildring från svenskt vardagsliv. I en tid som vår, när nazismens hydra på nytt sticker upp sina vederstyggliga huvuden, är Humberto Lopez y Guerra TV–drama en väckarklocka.
Brutaliteten är utan nåd, det värsta är att den också är trovärdig. Vi lever som alla vet i en tid där misshandels i hemmet blivit allt vanligare – även om orsakerna må ha förskjutits. Ett föräldrapar som misshandlar ett barn är ingen ovanlighet i dagens Sverige.
Margareta Sjögren
Svenska Dagbladet
Onsdagen den 18 februari 1987
Sopa under mattan
Fortfarande är det skamligt, något att sopa under matta, glömma, att låsas om. På annat sätt kan man inte TV:s försiktighet med filmatiseringen av Anderz Harnings böcker om sin barndom förklaras. Ännu drygt 40 år efter krigsslutet är den svenska hemmanazismen ett känsligt kapitel.
Men Humberto Lopez y Guerra som gjort serien, ”Ondskans år”, är ingen försiktig man. Han ton är kanske mer stillsam än Harnings men på så sätt blir skildringen mer inträngande. Och han tvekar inte inför små finesser; den bästa kom i slutvinjetten: där lade Lopez en hurtig nazisång av Zarah Leander, som effektfull kontrast till Karl Gerhards trojanska häst i inledningen. (När vågar någon göra en TV–serie om fru Leanders är som nazismens stora stjärna?)
Curt Bladh
Sundsvalls Tidning
Söndagen den 22 februar
Läs mera:
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.